Digitaliseringen lovade ett friare, smartare och mer hållbart arbetsliv. I stället springer vi snabbare än någonsin – rakt bakåt.
-Krönika publicerad på IT-Hållbarhet juni 2025-
Vi har mer teknik och fler verktyg, men mindre tid och sämre arbetsmiljö med mer stress. Är det rimligt, frågar sig Maria Ingels Carlsson.
Något skaver. I en tid då vi har tillgång till mer teknik, mer kunskap och fler digitala hjälpmedel än någonsin, känns det som att vi rör oss… bakåt.
Jag ser uttryck som “9-9-6” (jobba 9 till 21, sex dagar i veckan) börja dyka upp igen. Jag hör kollegor och kontakter prata om att ”passa på att ta den där kursen på semestern”, istället för att vara lediga. Det är som att vi kollektivt glömt varför vi utvecklar digitala hjälpmedel och började intressera oss för den inre hållbarheten över huvud taget.
AI och automatisering borde frigöra tid, inte fylla våra kalendrar ännu mer. Vi har verktyg som kan minska belastning, skapa bättre arbetsmiljöer, effektivisera på riktigt men ändå använder vi dem mest för att öka tempot. Jobba smartare?
Absolut. Men varför har det plötsligt börjat betyda ”jobba mer”?
En fråga om riktning
Det här är inte bara en fråga om arbetskultur, det är en fråga om riktning. För det är inte bara arbetsbelastningen som ökar. Vi ser också hur tystnadskulturen smyger sig tillbaka in i våra organisationer. När det går för fort finns inte längre plats för reflektion, ifrågasättande eller ens den där viktiga, lågmälda frågan: Är det här ens rimligt?
Vi pratar ofta om teknikens möjligheter. Om AI:s potential. Om hållbar tillväxt. Men allt det faller platt om vi inte också vågar prata om vilket arbetsliv – och vilket samhälle – vi faktiskt håller på att skapa.
Jag tänker ofta på det just nu. Hur vi verkar vara på väg tillbaka till något vi kämpat hårt för att lämna: stressnormer, prestation som identitet, tystnad i stället för dialog.
Kanske är det som sker på våra arbetsplatser bara ett symptom på en större rörelse. En rörelse där demokratin, jämställdheten och hållbarheten inte längre känns lika självklara som de gjorde för ett decennium sedan.
Så jag vill ställa frågan rakt ut, till oss som jobbar med tech, ledarskap och framtid: Ska vi verkligen gå tillbaka nu, när vi har alla verktyg vi behöver för att gå framåt ?